Blod

Igårkväll skar jag mig i fingret. Rått djupt. Blödde och blödde och blödde. Hela handfatet var fullt i blod, typ. Jag la mig ner, fick dendär känslan av att jag skulle svimma som jag brukar få när jag ska svimma. Höll fingret högt och tröck hårt och blabla. Sen drog jag åt ett plåster, tight som bara den, för jag fick ont i fingrarana av att trycka så hårt och länge. Sen blödde det inte så mycket mer.

Men idag när jag vaknade så skulle jag ta av plåstret, för o titta hur det såg ut typ. För det första gjorde det så ont så ni kan inte förstå - när jag tog av det. Och för det andra så blödde det fortfarande lika mycket som det gjorde igår. Altså - jättemycket. Satte på nytt plåster, hårt. Ringde sjukan, och nu väntar jag på att dom ska ringa upp. 40 minuter skulle det ta, typ. Fem över elva sa dom. 10.26 ringde jag.

Är det inte rätt sjukt egentligen? Det är ju lång tid. Ponera att man tror att man har brytit benet, för att man har ramlat och det gör djävulskt ont i benet. Men jagmenar, då ringer man ju inte 112. Ska man ligga då och pinas i 40 minuter innan man ens kan få prata med nån? Ja, visst, man kan åka på akuten. Men där ligger ju väntetiden på typ två timmar eller nåt en vanlig dag, mitt på dagen och tidig eftermiddag. Härligt att Ljusdals sjukhus känns så utvecklat!

.. annars har jag inte hunnit med så mycket mer idag, förutom att ha sönder ett glas. Jag känner verkligen att idag, idag är det min dag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0