Bara Elin

Jag vill inte bli påmind. Jag trodde verkligen att jag skulle slippa dig nu. Jag vet att jag aldrig mer i hela mitt liv kommer att träffa dig. Vi kommer aldrig, aldrig, aldrig att springa in i varandra. Jag trodde faktiskt att jag skulle slippa bli påmind nu. Jag gjorde allt för att det skulle bli så i alla fall. Allt. Men ändå lyckas du. Många tror nog att jag inte bryr mig, men det är faktiskt riktigt jobbigt att tänka tillbaka, även fast det inte var en lång stund så betydde det faktiskt mycket för mig. Det är också därför jag blir så fruktansvärt irriterad när folk för det på tal utan någon som helst anledning.

Och från en sak till en annan...

Har även fått en massa sms nu dom senaste dagarna också, jag är bara så himal rädd för att falla tillbaka, det känns faktiskt inte som en omöjlighet. Jag hoppas verkligen att jag klarar mej, för jag vet ju hur det varit, och troligen har inte visan bestämt sig för att ändra text. Så - det blir nog samma gamla visa, som det alltid varit.

Och sammanfattningvis...

Man försöker verkligen göra allt för att gå vidare här i livet, vad det än handlar om. Man försöker att tänka med hjärnan istället för hjärtat. Jag har konstaterat att det svåraste här i livet måste vara just att gå vidare. Det finns så många minnen man har med exakt alla människor man någonsin känt. Det kan vara en låt, en färg, en lukt, en stad, en maträtt, en film - you name it. Man ställs ofta på prov, då dessa saker dyker upp, så man blir påmind. Det är bara att hoppas att man klarar det, då har man lyckats.