Insikt

När jag sitter och läser mina gamla inlägg nu så blir jag nästan gråtfärdig. Det gör ont i mig att se alla planer vi hade gå i kras. Det gör ont i mig då jag läser hur jag mår, för jag glömmer det på fem röda så fort lyckan sliter tag i mig. Jag glömmer allt, och blir blind blond och blåst igen. Ja jag säger då det.

Hemma från Tyskland är jag iaf, jag och Marie hade det faktiskt riktigt bra där, och jag är så himla glad att det var hon som åkte med mig och ingen annan. Min Marie :) Tiden rusade fram, och tur var väl det.

Då vi var där så trodde jag, jag trodde det verkligen på riktigt - att du kunde hålla dina idiotiska uttalanden för dej själv. Men icke. Vad tänker man med ibland?

Skönt är det att vara hemma iaf. Mycket skönt.

Tårar har aldrig varit så värmande förr
Som när dom föll nedför din kind
I lycka
En känsla
Så obeskrivlig, ett tecken på liv
Tårar har ALDRIG förr värmt mitt hjärta
Så fruktansvärrt mycket
Som natten
Mot igår

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0