Nej

Det var inte sant, och det är jag glad för
Och det känns lite som bevis
Fastän att det inte är det

Men det känns bra
Trots min dröm
Jag drömde inatt

Fylld av hysteriska tårar
Och spända sinnen
Men det är över nu

Det man inte vet

Jävla brudjävlar att hålla på o lägga sej i mitt jävla liv tamejfaan hela tiden. Jag blir så jävla less och jag har sån stor lust att bara skjuta huvudet av allihopa ibland..

Och man vet ju fan inte om skiten är sann eller inte heller, och inte fan orkar jag bry mej heller. Kommer väl aldrig få reda på det heller så.. Men det är sånt som visar sig vid konfrontationer och andra tillfällen det.

Är det inte det ena så är det tamefaan det andra. Hela förbannade jävla tiden.

ORKA!


Väntan

Egentligen vet jag inte
Vad det är jag väntar på

För något måste det vara

Annars skulle det inte vara
Över huvud taget

Smärta

Det gör så fruktansvärt
Fruktansvärt
Fruktansvärt
Jätteont
I mig

Jag har någonting inom mig
Det är en klump
Som sprider ett gift
I mina vener
Och i alla kroppsdelar
Jag äger
Och har

Jag gråter inom mig
Så hysteriskt
Att hjärtat brister
Och spricker
För det börjar torka

Av allt blod som sipprat ut
Bildas nu ett skal
Som ingen ska ta sig igenom
För då
Upprepas det
Gång
På gång

Och jag orkar inte det

Insikt

När jag sitter och läser mina gamla inlägg nu så blir jag nästan gråtfärdig. Det gör ont i mig att se alla planer vi hade gå i kras. Det gör ont i mig då jag läser hur jag mår, för jag glömmer det på fem röda så fort lyckan sliter tag i mig. Jag glömmer allt, och blir blind blond och blåst igen. Ja jag säger då det.

Hemma från Tyskland är jag iaf, jag och Marie hade det faktiskt riktigt bra där, och jag är så himla glad att det var hon som åkte med mig och ingen annan. Min Marie :) Tiden rusade fram, och tur var väl det.

Då vi var där så trodde jag, jag trodde det verkligen på riktigt - att du kunde hålla dina idiotiska uttalanden för dej själv. Men icke. Vad tänker man med ibland?

Skönt är det att vara hemma iaf. Mycket skönt.

Tårar har aldrig varit så värmande förr
Som när dom föll nedför din kind
I lycka
En känsla
Så obeskrivlig, ett tecken på liv
Tårar har ALDRIG förr värmt mitt hjärta
Så fruktansvärrt mycket
Som natten
Mot igår

RSS 2.0