Ett deprimerat Sverige

Okej. Det är bara att konstatera. Människan är ett underligt släkte. Jaha, varför då? Tänker ni. Men jag har filosoferat lite i dethär jag nu i x antal år och kommit fram till att människan troligen är en självplågare. Har alltid varit, och kommer alltid vara. Det spelar ju ingen roll i vilket ämne man dyker ner och ser närmare på saken. Det är alltid samma visa.

Exempel 1. Växthuseffekten.
Okej, det kanske är fakta. Men det är ju lite överdrivet. Nu för tiden ska man få dåligt samvete om man råkar släppa en fis också, sägs det. Världen kommer kanske överhettas, visst. Men man behöver inte sluta leva sitt liv för det. Jag tycker faktiskt att man borde få fisa och spraya håret. (Vad vore livet utan hårspray? Haha.)

Exempel 2. Kärleken.
Alla har väl nån gång varit kära. Förhoppningsvis. Jämt har man det pessimistiska molnet fastkedjat i sig. Exempel finns det alldeles för många av. Under mina 18 år, som inte är så mycket kanske - så känns det som att man hört i princip allt. Nu skrev han kram, inte puss. Vad har jag gjort nu då? eller kanske Hans kompis är ju så himla mycket snyggare än mig, jag skulle inte bli förvånad om han är kär i henne. Listan kan göras lång. Men alltid är det nåt negativt, hur bra som helst man egentligen har det.

Exempel 3. Skolan.
Alltid klagas det över hur mycket man har att göra, även fast man kanske har en ynka inlämningsuppgift på en hel vecka. Det slår aldrig fel, plus att man suckar om hur himla gärna man skulle vilja sluta skolan för att det är så tråkigt. Hallå, tänk på dom stackars ungarna som inte ens får gå i skolan.

Exempel 4. Åldringen.
Alla äldre människor säger jämt hur tiden går så fort, och inte är det med ett leende på läpparna. Folk går från den ena ålderskrisen till den andra, och vissa har panik över allt dom ska ha gjort innan dom blir "gamla" (Livet är inte över när man nått 30-strecket)

Så. Människan gör alltså inte mycket annat än att oroa sig och vara deprimerad av än det ena, än det andra. Tilläggas bör att exemplena ovan är en droppe i en sjö av exempel. Jag har dock inte hela natten på mig. Och med detta säger jag inte att jag är "emot" allt dethär, för jag vet att jag är en expert på att klaga och tycka synd om mig själv. Det är bara fakta jag skrivit, som egentligen är rätt tragiska. När ska vi ha kul, egentligen?



Jag har iaf varit hos Emily ikväll och sett teve. Hide and Seek. Himla bra film. Dock så slötittade jag på den, och då blir man ju inte lika rädd, som man ska. Tur att jag hade sett den förut så jag hängde med ändå. Haha. Vi var även på OK o köpte chips. Sitter tyvärr aldrig fel med det inte. Haha.

K skickade en himla bra låt till mig idag också :) Genesis - Jesus he knows me. Det är säkert världens klassiker, men jag hade i vilket fall aldrig hört den - och jag gillade den. Så, folk som inte hört den borde ladda den. Yes. (Lagligt, såklart ;)

Nej, imorrn blir det nog skola för mig (Jag tänker inte beklaga mig, även fast jag vill. Lite trovärdig ska jag försöka vara i mina konstateranden i alla fall) - så jag ska ta o hoppa i sängs nu. Eller koja, som min käre far skulle sagt.

Godnatt, gott folk.

Kommentarer
Postat av: Babb

haha du har så jävla rätt! klagar är allt vi gör, och vi älskar det

2008-03-16 @ 23:40:09
URL: http://babb.blogg.se
Postat av: Linn

Oja, klagomål är det gott om, lyckligtvis har man ju en blogg som lyssnar utan att komma med klagomål tillbaka. :)

2008-03-16 @ 23:44:19
URL: http://[email protected]
Postat av: Magnus

Ja, vi klagar. :) Jag försöker bara hitta en väg ut ur det elände jag har ställt till med.

2008-03-16 @ 23:47:06
URL: http://taffel.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0